,

Jag kan säga helhjärtat att jag inte lagt korten schyst på bordet. Jag kan erkänna att jag har gjort tusentals fel, flera gånger om. Men jag kan också säga att jag aldrig någonsin skulle utnyttja någon annans svaghet. Aldrig någonsin. Och speciellt inte för en sån liten sak som att jag är arg på någon. Polleten har inte riktigt fallit ner på plats ännu, kommer väl antagligen inte göra de heller. Jag kommer nog aldrig riktigt förstå, eller vilja. Men jag har lärt mig min läxa, lita aldrig någonsin på någon, förutom dig själv. Det spelar ingen roll hur väl man tro sig känna en person, eller antal år man känt h'n. Det spelar ingen roll vem de är.
Jag trodde jag kände dig, men jag hade uppenbarligen fel. En gång i tiden skulle du aldrig ha kunnat ljuga mig rakt upp i ansiktet, men människor förändras, på gott och ont. Men jag fick det svart på vitt att jag faktiskt inte känner dig längre. Jag hade hoppats på att vår vänskap skulle få ett bra slut, men saker och ting förändras, även vi. Efter alla motgångar här i livet kan jag inte ha människor som dig i mitt liv, vare sig jag vill eller inte. Så jag kan väl inte säga mycket annat än att jag hoppas att du får det bra i fortsättningen.


- Allt har ett slut.